smhp

Idag ringde min fyraårige systerson E för att prata lite.

E:  Hej, vet du att jag har en cool växt?
Jag: Åh, är det din tomatplanta som växt till sig?
E: Den kallas faktiskt för tomatväxt! Men nu ser den inte så bra ut... Den har inga blad på sig!
Jag: Du kanske borde vattna den?
E: Ja... (tystnad).
Jag: Jag minns att du ville bli trädgårdsmästare i somras.
E: (Tystnad)... Men hallå!! Jag ska ju bli racerförare!!
Jag: Oj, jaha.
E: Och du, mitt rum ser ut som en riktig svinstia!
Jag: Men då får du allt ta och städa.
E: (tystnad)... Nej, men det är ju riktiga grisar här! Var är du nånstans?
Jag: Nja, riktiga grisar? Jag är i Gävle, jag står här på en gata.
E: Vadå för en gata?
Jag: En gata med affärer.
E: Jaha.. Hejdå! (Klick).

Jag älskar dom här samtalen!

Idag tittade solen fram! Men eftersom jag jobbar den här helgen så blev det till att titta på den genom fönstret. När jag gick hem var det mörkt igen. Härlig tajming!

Novembermörkret tar snart kål på mig. Det trycker ner en i skoskaften så till den milda grad att jag undrar om solen någonsin kommer visa sig igen. För att råda bot på eländet köpte jag en sprillans ny adventsstjärna igår. Bilden nedan visar en grå, men min är glittrande röd. Jag ser fram emot lite ljus i tillvaron, bokstavligt talat.



Foto: Watt & Veke.

Ett år sen sist jag skrev här i bloggen. Minst! Men nu känner jag för att skriva igen. Hej och hå!

Vad i helskotta! Kom just på att jag glömt lämna tillbaks en kursbok på högskolebiblioteket. Kollade mina låneuppgifter på nätet och det visade sig att jag nu är uppe i nätt liten skuld på 70 kr. De tar alltså ut 10 spänn per dag i förseningsavgift! Men är jag sugen på att ta stadsbussen in till stan, traska ut till högskolan, lämna boken, gå in till centrum igen, ta en stadsbuss hem och allt detta i ösregn? Svar: Nej. Så taxametern tickar på.

Jag var och klippte mig idag! Det blev fint. Jag hade inte riktigt råd, men det skiter jag i. Måste man trimma manen så måste man.

Nej, nu blir det till att laga middag.

Gud vilket djuplodande och intressant inlägg det här blev. Rena rama Ranelid.

Jädrar i det vad trött jag är. Har sovit så uselt de senaste nätterna att jag numera liknar en zombie. Orsaken? Jag har en sambo som drar timmerstockar, det vill säga snarkar, något så in i helskotta att man blir galen. I natt vaknade jag, somnade om, vaknade, somnade om, vaknade... Dessutom drömde jag två mardrömmar på raken. Härligt det där att vakna med ett blytungt huvud och mörka ringar under ögonen. Jag funderar på att lägga mig och sova på altanen i natt. Kanske kan slå upp ett tält där. Eller så kan ju sambon få bo där och snarka åt skatorna.

Min sambo berättade just att han sett självaste Rolf Lassgård idag  - vid stadens sopstation! Han slänger alltså skräp precis som oss vanliga dödliga.

Fasen vad vår lägenhet är liten! Eller så har vi alldeles för mycket saker. Igår kväll satt jag i alla fall och ondgjorde mig över fula tapeter, belamrade rum och avsaknaden av bra förvaring här hemma. Och nu sitter jag och drömmer om större öppnare planlösningar och känslan av rymd.

Åh, jag minns min första lägenhet! Den låg i ett hundraårigt gammalt hus med trägolv och vita höga dörrar mellan köket och rummet, för det var en etta. Dock var den iskall på vintern med råttor i väggarna, så där föll den romantiska bilden. Men ack så mycket finare den var än min andra lägenhet i Uppsala. Inrymd i ett sjuttiotalskomplex låg den, högst upp. En balkong mot norr och världens fulaste färger. Det luktade ofta konstigt i trapphuset och vår galne granne spelade reggae på högsta volym dygnet runt. Men den var rymlig.

Och nu här i Gävle bor vi nära gräset och skogen, men som sagt, hit med en mille så att vi kan flytta till bättre boning. Basta!

Det blåste storm här i natt! Jag låg i mörkret och lyssnade på vinden som vred tag i hela det här gistna radhuset så att det knakade. Och när jag hämtade morgontidningen förut låg det trädgårdsmöbler lite varstans i rabatten. Borde nog ställa in dom för vintern... Vaknade sent. Jag somnade inte förrän halv tre i natt! Stormen ven ju runt knuten och så kom jag att tänka på en massa kurslitteratur som jag ännu inte läst ut. Så vips satt jag där i sängen med massa böcker och anteckningsblock. Fick faktiskt gjort en hel del, nattskiftet till trots.

Jag har ont i halsen. Krax!

Som tröst tänker jag därför ta fram min symaskin! Alltid finns det väl något tyg i min dammiga gömmor som man kan tråckla till. Eller om jag skulle sticka en halsduk! Jag känner mig riktigt inspirerad.

Idag när jag var på arbetsförmedlingen för att få en blankett påskriven stod jag som vanligt i en lång kö som ledde fram till några stressade tanter med för mycket smink i fejset. "Alla som är under 25 ska hit bort" ropade en av dem och viftade frenetiskt med en Bic-penna i ansiktet på en oborstad yngling intill henne. Eftersom jag är över nämnda ålder stod jag lugnt kvar och fortsatte att glo apatiskt framför mig. Då stövlade tanten plötsligt fram till mig och sa "jamen, alla som är under 25 ska ju hit bort - för du är väl under 25?" . "Nej du" svarade jag förvånat, varpå hon replikerade "nehej, nej men det var en komplimang det där du".

Fan tro't.

Gargamel!

Sitter och stirrar på bildskärmen och försöker få till en skrivuppgift. Kursen jag går vettni. Meningen är att vi ska skriva självbiografiskt. Cheeezuz! Jag vet varken ut eller in.

Och så sa läraren något om symboliskt tema också. Jag vet inte vad det betyder.

Det går svinbra det här.

Idag är det första dagen på oktober månad. Det känns som om tiden rusar iväg. Var det inte tidig september nyss?

Står här hemma i mitt kök och bakar bröd. Man sparar ju en slant på att inte köpa färdigt plus att jag gillar att leka bagare. Mjölet yr och plåtarna täcks med prassligt bakplåtspapper. Det är fredag och jag ska till jobbet en snabbis i eftermiddag, men i övrigt är jag helt ledig i helgen. Kors i taket! Det har inte hänt sedan någon gång i augusti. All denna tid! Lyxigt på min ära. Undrar vad man ska hitta på..

Oj, nu måste jag baka ut degen innan den når taket!

Från det ena till det andra så var det en unge idag på jobbet som slog till mig med ett paraply. Ett fint och väluppfostrat barn var det. Artigt också. 

Sitter hungrig som en varg och fixar med diverse så här efter att ha kommit hem från jobbet. Imorrn har jag lovat mig själv att ta tag i skrivuppgifterna från kursen. Ska inte sova bort hela dagen och sedan såsa bort dyrbar tid. Vi får väl se hur det går. Nu blir det en räd i kylen efter middagsmat.

Grattis på födelsedagen storasyster!!!!

Mitt hår är en katastrof. Det är rakt, men har en konstig böj på sig i topparna. Det är tjockt men ändå platt. Jag har till dags dato testat x antal frisörer i Gävle, men utan bra resultat. Och då finns det ändå vääääldigt många frisörer i den här stan. Dagens I-landsproblem är konstaterat.