smhp

Idag på jobbet hade jag ett komiskt samtal med ett barn. Det var en liten pojke på kanske fyra-fem år som helt plötsligt började prata med mig när jag höll på med diverse uppgifter.

- Hej vad gör du?
- Jobbar.
- Jaha. Vet du, idag är jag här med min pappa.
- Vad roligt.
- Jae, men han är och bajsar nu så jag måste vänta på honom.
- Eh.. Jag förstår... Hoppsan vad tider går.. Måste kila lille vän!

Och när jag gick därifrån mötte jag pappan som måste ha hört vår konversation, för han log generat och skyndade sig genast iväg med sin lille avslöjar-son.

Kids alltså, dom är för galna.

Först var jag glad.

• Vi har äntligen lyckats sälja röda pärlan, alltså vår andra bil som bara stått och skräpat i garaget.
• Imorrn är det bestämt att jag ska på bio i trevligt sällskap.
• Jag lyckades skicka in skrivuppgifterna till kursen jag går i tid denna sista inlämningsdag.

Sen blev jag sur.

• Chefen ringde och ville att jag skulle jobba även söndag.
• Jävlar.
• Nu jobbar jag även söndag.
• Jag är aldrig ledig på helgerna.
• Jävlar igen.
• Varför lyckas jag aldrig hitta ett vettigt jobb med fast anställning och månadslön?
• Nu infinner sig känsloläget bitter.

Jag vill se något annat än Gävle.

Frågan är vad?

Nu har jag lagt en hel hög med pengar på en ny cykel. Så ge fan i att sno den!

Dagens projekt är att hitta en cykel. Ja jag vet att jag redan har en pärla, men nu har jag kommit på att jag behöver en damcykel istället för en herr (den är ändå min sambos egentligen). Och så vore det roligt om vi kunde ha varsin så att vi kunde cykla hit och dit tillsammans. Så nu sitter jag här och scannar av annonser och försöker klura ut vilken man blir minst lurad av. En gång skulle jag köpa en cykel av en gubbe när jag bodde i Uppsala. Det visade sig att det var en gammal alkis som skulle kränga sin cykel för att köpa öl eller dylikt. Det köpet gick i stöpet.

Wish me luck!

Kom just hem från jobbet, fick sluta lite tidigare. Så jag cyklade till biblioteket och lånade mig en trave böcker, bland annat Göran Tunströms Tjuven. Nu har jag en meterhög trave med romaner här hemma som jag ska ta mig igenom. Men det ska gå!

För övrigt var det kraftig motvind hela vägen hem så jag fick ta i ända från tårna på min gamla skruttcykel. Det är en herrcykel som nog har en tjugo år på nacken, men den funkar fint. Och ska jag lista någon ägodel som jag inte klarar mig utan så är det den. Utan min trotjänare skulle jag behöva åka dyr buss varje dag. Med cykeln får jag motion och spar pengar.

Apropå cykel, det är en sak som har stört mig enormt den senaste tiden. Så fort man kommer på full fart på sitt åkdon på cykelbanan här i hemkvarteren, så kan man ge sig den på att ett gäng snorungar ockuperar den. Och det är inte så att de står lite vid sidan av i sina gäng, nej mitt i vägen står dom och glor på en när man kommer trampandes. Naturligtvis väjer jag inte undan utan styr med kraft mot folkhopen. Då brukar kanske en, högst två, vika undan ungefär en halvmeter så att man med nöd och näppe kan passera. Nu i eftermiddag hade ett gäng parkerat sig mitt i en uppförsbacke så jag hade fullt sjå med att hålla farten och bromsa in på samma gång. Man blir tokig! Har inte ungarna något vett i skallen nu för tiden? En annan gång var jag ute och gick en kvällspromenad. Då satt det en ansamling skräniga snorgärsar mitt i gångbanan som inte tänkte flytta sig det närmsta halvåret. Så jag klev surt rakt på och över dom. Då utbrast en av dom "mäh, sååååg ni? hon klev ÖVER oss!". Jisses. Nästa gång tar jag med mig cykelpumpen. Hör ni det ongar?

Så där ja, nu har jag klagat av mig lite. Nu blir det till att laga käk.

Jovisst, jag lever och har hälsan. Det kan man kanske inte tro med tanke på att jag skriver i den här bloggen ungefär en gång vart sjunde år nu för tiden. Saken är den att jag och en barndomsvän har startat en specialblogg ihop så det gör att mitt skriveri koncentreras till den istället för här. Egentligen känns det lite synd. Kanske att jag borde bättra mig och fördela mina krafter på dem båda.

Hur som helst är hösten den hösten i antågande och jag har gjort slag i saken och hoppat på en skrivkurs på lärosätet i min stad. Tänka sig! Det har jag drömt (och tjatat) om hur länge som helst. Vi har precis börjat och fått lite småuppgifter. Bland annat ska vi den närmaste tiden läsa två böcker - en reportagebok och en skönlitterär. Den förstnämnda var svinbra och jag läste ut den på lite drygt två timmar. Den andra (ett så kallat mästerverk) är så dålig att klockorna stannar och jag undrar verkligen hur jag ska orka tröska mig igenom den. Jag ser fram emot att få såga den, hehe.

Nej god vänner, nu ska jag äta choklad framför TV:n. Det har jag gjort mig förtjänt av efter att ha jobbat 10 timmar i sträck idag.

Skriver nog en rad snart igen.

Jag har inte bloggat här sedan jag vet inte när. Men vem vill sitta inne och häcka vid datorn när den ljuva sommaren tar ett enda stort famntag på en. Har spenderat nästan två veckor i Värmlandsskogarna och njutit av värmeböljan där. Åh vilka härliga dagar vi har haft där hemma! Jag har varvat hängmattan med bad i sjön och fika på verandan med stunder där jag legat raklång på gräsmattan och tittat på molnen ovanför. Tillbaks i Gävle kunde jag konstatera att här inte är några 33 grader i skuggan men väl några och 20. Idag är det sista lediga dagen innan jag börjar jobba igen imorrn. Bäst att göra det bästa av dagen!

Idag kom ett efterlängtat paket med posten - en DVD-box fullspäckad med klassiskt brittiskt kostymdrama! Mina ögon kommer bli fyrkantiga av allt tittande, men det må vara hänt. Mot TV:n!

En förkylning har slagit sina klor i mig och det är ju typiskt nu när man ska jobba hela veckan fram till fredag. Ska strax dricka honungste och hasta till bussen. Var bara tvungen att kolla tidtabellen på nätet först. Det ösregnar ute så det är liksom inte läge att ta cykeln. Hade föresten inte orkat cyklat idag.. Nej fy vad jag känner mig krasslig! Nu inväntar jag allt bättre tider.

Usch, jag har försovit mig... Det är visserligen min lediga dag idag men ändå. Jag har tonvis med ärenden på stan att utföra och här hemma behöver jag göra både det ena och det andra. Jag får skrika till mig själv att raska på, men det är svårt när man är nyvaken och seg.

Idag bär det av österut mot Gävle igen eftersom jobbet kallar. Men i juli är jag tillbaks! Det var för övrigt en mycket lyckad midsommarhelg med skön ledighet, som jag redan längtar tillbaka till innan jag ens åkt. Högst nostalgifaktor gav helt klart midsommardagens utgång på Kolsnäs i Sunne. I sällskap med en klasskompis från förr upplevde jag Singstar, spetsad bål och skjuts i en gammal Volvo 140 med vimpel där bak. Sedan övernattning i tältsäng uppe på Brårud. Det var Stjerneskolan all over again!

Det är minsann inte var dag som man springer in i en 3000 år gammal egyptier! Idag på förmiddagen när jag besökte byns lanthandel lade jag nämligen särskilt märke till en äldre herre som i sakta mak gick omkring bland hyllorna. Det var något bekant över honom och jag grunnade hårt på vem tusan det kunde vara medan jag plockade åt mig en liter mjölk. Kände jag honom? Hade jag inte sett honom förut? Så plötsligt gick det upp ett ljus och jag insåg att det var Sture, en man från trakten, som påstår att en ande från Egypten vid namn Ambres stundtals tar över hans kropp. SVT sände en dokumentär om det ifjol, så ni förstår ju det oerhörda vid upptäckten av honom vid mejerivarorna! Det hela tedde sig mycket hisnande där jag förundrat gapade med min röda varukorg. Här befann jag mig en ynka halvmeter från ett livs levande medium och väntade naturligtvis med spänning på om Ambres skulle uppenbara sig vid tidningstället eller kanske vid korgen med Foppatofflor? En rafflande och svettig minut framskred och jag såg liksom i en dröm framför mig hur anden köpte sig en dosa snus och samtidigt lämnade in en tipsrad. Dock hände tyvärr inget mer laddat än att jag i ögonvrån såg Sture inhandla en ost. Men spänningen gott folk, uj vilken spänning!

Har ni tänkt på att det är fredagen den 13:e idag? Den beryktade otursdagen. Själv har jag svårt för skrock och avfärdar det mer än gärna som humbug. Jag jublar vid blotta åsynen av spruckna speglar och svarta katter som marscherar över gatorna. Okej, jag erkänner - ibland säger jag "ta i trä" för att få tur, men det handlar nog snarare om någon form av tvångstanke än skrockövertygelse. I alla fall så har inget otursladdat hänt idag. Men kvällen är ju ännu ung!

Härmed utnämner jag Arbetsförmedlingen till veckans klantar (vilket nog inte kommer som någon oerhörd överraskning för någon). Fick för några dagar sedan veta att jag fyllt i ett sketet månadsformulär på fel sätt ända sedan januari och därför också förlorat massa pengar på vägen. Detta blev jag upplyst om av en slump häromdagen när den femtioelfte handläggaren i ordningen tog en titt på mina papper. Och inte verkar det som om jag kan få tillbaks mina stackars slantar retroaktivt, för det var tydligen "försent nu". Är det bara jag eller sitter det inte lite väl många förvirrade satar på det där stället? Jag menar, om jag hade haft en enda handläggare hela tiden kanske det inte hade behövt bli så här krångligt! Jag har ju gått miste om inkomst!! Thank you very much.

Hej trälar! Ännu en dag på jobbet avverkad och helt plötsligt kände jag för att slänga iväg några bloggrader. Det mesta var lugna gatan idag med lite lagom kunder här och där. Och i eftermiddags kom ett trevligt sällskap från Surrey, England på besök. Dom var på semester i Sverige och hade med Stockholm som utgångspunkt rest till lilla Gävle och min kulturiga arbetsplats. Jag blev så inspirerad till att åka till England efter att ha pratat med dom! Har aldrig varit där och det känns som en rejäl miss i mitt reseprotokoll. Efter att ha sett Asien är jag hemskt sugen på en tripp västerut. Först Storbritannien och sedan USA. Måste bara tjäna ihop reskassan först..

Vackert väder är lika med inget bloggande. Men nu hänger regnet i luften så då kryper man likt Gollum in i sin grotta och knattrar på tangentbordet igen. Men tusan, jag har ingen inspiration... Jag återkommer när den infunnit sig.

Jädrar vad solen steker på där ute! Inte ett moln så långt ögat kan se som Ledin sjöng. Är tillfälligt inomhus för att dricka vatten. Man blir törstig av att jäsa i solen!

När alla andra har njuit av en ledig lördag och sommarsol har jag arbetat hela dagen. Inte förrän vid 18.00 kunde jag stämpla ut och cykla hem. Hela jag är sliten från topp till tå. Men nu är jag nyduschad och har just slängt in en gammal Beatlesskiva i stereon. Jag njuter i fulla drag - äntligen frihet!