smhp

Som guide stöter man onekligen på alla möjliga sorters besökare. Ingen visning är den andra lik just därför. Man vet aldrig hur en guidning kommer att gå eftersom det i så hög grad beror på vilka som kommer för att lyssna. En vild skolklass skiljer sig ju väldigt mycket från en syjunta från Flen. Och så beror det förstås på ämnet. Vad ska du guida om? Hur ser lokalen ut? Ska du gå runt i olika rum eller ska du hålla ett sorts föredrag i en sal? Kanske ska du stå utomhus och berätta om en byggnad och överrösta trafik och måsar alternativt släpa på en stor högtalare med tillhörande mikrofon?

 

 

Gemensamt är i alla fall att man som guide alltid utan undantag någon gång stöter på några av följande karaktärer:

 

1. Besserwissern. I regel en äldre herre som ägnat halva livet åt att studera just det ämne som du nu ska berätta om. Han vill väldigt gärna påpeka detta och ställer kniviga frågor som för att testa dina kunskaper. "Hörredu, flicka lilla, säg mig något om villkoren för arbetarna i Yxehults gruvdrift på 1870-talet?".

2. Kulturtanten. Tjusig färgstark dam som ofta och gärna går på museum. Som guide älskar du kulturtanterna. Mer positiva lyssnare får man leta efter.

 

3. Skolklassen, högstadiet. Vill allra helst vara hemma. Inte på gammalt dammigt museum. Suckar högljutt och drar benen efter sig. Vi snackar utmaning med stort U.

 

4. Skolklassen, lågstadiet. Leker med liv och lust från start. Likt en skog räcks händerna upp stup i kvarten för att fråga något. Eller berätta om mormors hund. Energin är på topp och det är näst intill omöjligt att inte bli på gott humör av alla barnen.

 

5. Barnfamiljen. Anmäler sig till guidad visning om litterär historia på 1850-talet. Ej anpassat för barn, men lille Carl-Holger, 3, måste ju få vara med ändå och insupa atmosfären. Och störa guiden.

 

Inte ett dugg generaliserande är jag. Inte ett dugg!