smhp

Jag har länge tänkt skriva ett och annat om mitt yrke, nämligen museiguide. Vad gör en sådan egentligen? Står i kavaj och mässar myndigt om sådant som hände på de gamla grekernas tid? Haha, kanske det...

 

Själv har jag jobbat med att guida i sex års tid. Har med andra ord hunnit med att lära mig ett och annat om det hela. Kommer aldrig glömma första gången jag skulle ha en visning. Det var på Järnvägsmuseet i Gävle och jag skulle berätta om 150 år av svensk järnvägshistoria samt kunna ett och annat tekniskt om lok och vagnar i museet. Inte utan att man var lite svettig. Två personer hade anmält sig till visningen. En gammal farbror och en mamma med ett litet barn i barnvagn. Jag hade skrivit ner stödord på några kort som jag krampaktigt höll med ett ansträngt leende. Och så började jag prata om järnvägens barndom och ånglok och gud vet vad jag sa. Sex stycken stora hallar skulle avverkas på si så där tre kvart. Bara första hallen tog väl en halvtimme. Det lilla barnet i barnvagnen började åla av tristess redan efter fem minuter. Dessutom, medan jag pratade kom jag på mig själv med att tänka "herregud, här står jag nu och pratar om.. herrejisses, vad pratar jag om.. lok var det ja, bäst att läsa i korten.. nej, det är ju det man inte får göra, inte läsa innantill". Och så höll det på och fy vad dåligt det gick! Den gamla herren sa ingenting på hela tiden. Mamman hade nog allra helst velat haft en yttepytteminivisning på endast tio minuter, men var för snäll för att säga att hon inte pallade en timmas tåghistoria med sitt lilla barn. Och där stod jag likblek av nervositet och lekte kunnig guide. Totalt oerfaren.

 

Ja, så kan det gå. Men jag överlevde och inbillar mig att jag är något bättre idag.