smhp

Som nordvärmlänning i Gävle blir man upprymd när man stöter på saker och ting som påminner en om hemtrakterna. Idag på jobbet hittade jag en historiebok där det stod en hel massa om en järnvägsingenjörs äventyr i Värmland på 1800-talet. Redan då var folk från Östmark i farten och utmärkte sig.

Östmarkingarna voro i allmänhet tysta, beskedliga och arbetsamma men inte gick det fort för dem. Berusade voro de åter fullkomliga vilddjur, och då var det inte roligt att komma i närheten, där något sådant vilddjur, vigt som en panter, dansade indiandans med en kniv i var hand och upphävde ett skri som en hyena.

Ni som är insatta förstår vad jag menar, haha!