smhp

Hade just en dust med grannens hundar. Eller vad man nu ska kalla kräken. Det är bjäffiga knähundar som inte har någon som helst uppfostran. Varje gång granntanten ska rasta dom så vevar hon fram minst åtta meter koppel och låter bjäffmonstren springa överallt långt framför sig utan att hon har någon som helst kontroll på dem. Så fort man möter dem måste man vara beredd på att snart ha hundarna hoppandes uppför ens ben, samtidigt som man känner deras små klor genom byxorna. Fräscht. Det här stör mig något enormt. Tanten gör nämligen inte ens en ansats till att säga ifrån på skarpen, utan pratar lite mesigt "nämen ojsan Fido då, sluta nu" i ett tonläge som skulle få en guldfisk att hånskratta. Idag fick jag nog när en av bjäffhundarna nästan hunnit att klättra upp till knävecken på mig innan tanten reagerade. Då knuffade jag helt sonika till hundeländet lite lätt med ena foten och sa ifrån med skärpa i rösten, kort och koncist. Se där, hunden slutade genast. Men tror ni tanten brydde sig? Icke! Hon ryckte kanske lite hårdare i kopplet under en tiondels sekund, men sedan gick hon vidare med bjäffarna, redo att förstöra friden för nästa motionär.