smhp

Idag ringde min fyraårige systerson E för att prata lite.

E:  Hej, vet du att jag har en cool växt?
Jag: Åh, är det din tomatplanta som växt till sig?
E: Den kallas faktiskt för tomatväxt! Men nu ser den inte så bra ut... Den har inga blad på sig!
Jag: Du kanske borde vattna den?
E: Ja... (tystnad).
Jag: Jag minns att du ville bli trädgårdsmästare i somras.
E: (Tystnad)... Men hallå!! Jag ska ju bli racerförare!!
Jag: Oj, jaha.
E: Och du, mitt rum ser ut som en riktig svinstia!
Jag: Men då får du allt ta och städa.
E: (tystnad)... Nej, men det är ju riktiga grisar här! Var är du nånstans?
Jag: Nja, riktiga grisar? Jag är i Gävle, jag står här på en gata.
E: Vadå för en gata?
Jag: En gata med affärer.
E: Jaha.. Hejdå! (Klick).

Jag älskar dom här samtalen!

Idag tittade solen fram! Men eftersom jag jobbar den här helgen så blev det till att titta på den genom fönstret. När jag gick hem var det mörkt igen. Härlig tajming!

Novembermörkret tar snart kål på mig. Det trycker ner en i skoskaften så till den milda grad att jag undrar om solen någonsin kommer visa sig igen. För att råda bot på eländet köpte jag en sprillans ny adventsstjärna igår. Bilden nedan visar en grå, men min är glittrande röd. Jag ser fram emot lite ljus i tillvaron, bokstavligt talat.



Foto: Watt & Veke.

Ett år sen sist jag skrev här i bloggen. Minst! Men nu känner jag för att skriva igen. Hej och hå!