smhp

Jag var och klippte mig idag! Det blev fint. Jag hade inte riktigt råd, men det skiter jag i. Måste man trimma manen så måste man.

Nej, nu blir det till att laga middag.

Gud vilket djuplodande och intressant inlägg det här blev. Rena rama Ranelid.

Jädrar i det vad trött jag är. Har sovit så uselt de senaste nätterna att jag numera liknar en zombie. Orsaken? Jag har en sambo som drar timmerstockar, det vill säga snarkar, något så in i helskotta att man blir galen. I natt vaknade jag, somnade om, vaknade, somnade om, vaknade... Dessutom drömde jag två mardrömmar på raken. Härligt det där att vakna med ett blytungt huvud och mörka ringar under ögonen. Jag funderar på att lägga mig och sova på altanen i natt. Kanske kan slå upp ett tält där. Eller så kan ju sambon få bo där och snarka åt skatorna.

Min sambo berättade just att han sett självaste Rolf Lassgård idag  - vid stadens sopstation! Han slänger alltså skräp precis som oss vanliga dödliga.

Fasen vad vår lägenhet är liten! Eller så har vi alldeles för mycket saker. Igår kväll satt jag i alla fall och ondgjorde mig över fula tapeter, belamrade rum och avsaknaden av bra förvaring här hemma. Och nu sitter jag och drömmer om större öppnare planlösningar och känslan av rymd.

Åh, jag minns min första lägenhet! Den låg i ett hundraårigt gammalt hus med trägolv och vita höga dörrar mellan köket och rummet, för det var en etta. Dock var den iskall på vintern med råttor i väggarna, så där föll den romantiska bilden. Men ack så mycket finare den var än min andra lägenhet i Uppsala. Inrymd i ett sjuttiotalskomplex låg den, högst upp. En balkong mot norr och världens fulaste färger. Det luktade ofta konstigt i trapphuset och vår galne granne spelade reggae på högsta volym dygnet runt. Men den var rymlig.

Och nu här i Gävle bor vi nära gräset och skogen, men som sagt, hit med en mille så att vi kan flytta till bättre boning. Basta!