smhp

Usch, jag har försovit mig... Det är visserligen min lediga dag idag men ändå. Jag har tonvis med ärenden på stan att utföra och här hemma behöver jag göra både det ena och det andra. Jag får skrika till mig själv att raska på, men det är svårt när man är nyvaken och seg.

Idag bär det av österut mot Gävle igen eftersom jobbet kallar. Men i juli är jag tillbaks! Det var för övrigt en mycket lyckad midsommarhelg med skön ledighet, som jag redan längtar tillbaka till innan jag ens åkt. Högst nostalgifaktor gav helt klart midsommardagens utgång på Kolsnäs i Sunne. I sällskap med en klasskompis från förr upplevde jag Singstar, spetsad bål och skjuts i en gammal Volvo 140 med vimpel där bak. Sedan övernattning i tältsäng uppe på Brårud. Det var Stjerneskolan all over again!

Det är minsann inte var dag som man springer in i en 3000 år gammal egyptier! Idag på förmiddagen när jag besökte byns lanthandel lade jag nämligen särskilt märke till en äldre herre som i sakta mak gick omkring bland hyllorna. Det var något bekant över honom och jag grunnade hårt på vem tusan det kunde vara medan jag plockade åt mig en liter mjölk. Kände jag honom? Hade jag inte sett honom förut? Så plötsligt gick det upp ett ljus och jag insåg att det var Sture, en man från trakten, som påstår att en ande från Egypten vid namn Ambres stundtals tar över hans kropp. SVT sände en dokumentär om det ifjol, så ni förstår ju det oerhörda vid upptäckten av honom vid mejerivarorna! Det hela tedde sig mycket hisnande där jag förundrat gapade med min röda varukorg. Här befann jag mig en ynka halvmeter från ett livs levande medium och väntade naturligtvis med spänning på om Ambres skulle uppenbara sig vid tidningstället eller kanske vid korgen med Foppatofflor? En rafflande och svettig minut framskred och jag såg liksom i en dröm framför mig hur anden köpte sig en dosa snus och samtidigt lämnade in en tipsrad. Dock hände tyvärr inget mer laddat än att jag i ögonvrån såg Sture inhandla en ost. Men spänningen gott folk, uj vilken spänning!

Har ni tänkt på att det är fredagen den 13:e idag? Den beryktade otursdagen. Själv har jag svårt för skrock och avfärdar det mer än gärna som humbug. Jag jublar vid blotta åsynen av spruckna speglar och svarta katter som marscherar över gatorna. Okej, jag erkänner - ibland säger jag "ta i trä" för att få tur, men det handlar nog snarare om någon form av tvångstanke än skrockövertygelse. I alla fall så har inget otursladdat hänt idag. Men kvällen är ju ännu ung!

Härmed utnämner jag Arbetsförmedlingen till veckans klantar (vilket nog inte kommer som någon oerhörd överraskning för någon). Fick för några dagar sedan veta att jag fyllt i ett sketet månadsformulär på fel sätt ända sedan januari och därför också förlorat massa pengar på vägen. Detta blev jag upplyst om av en slump häromdagen när den femtioelfte handläggaren i ordningen tog en titt på mina papper. Och inte verkar det som om jag kan få tillbaks mina stackars slantar retroaktivt, för det var tydligen "försent nu". Är det bara jag eller sitter det inte lite väl många förvirrade satar på det där stället? Jag menar, om jag hade haft en enda handläggare hela tiden kanske det inte hade behövt bli så här krångligt! Jag har ju gått miste om inkomst!! Thank you very much.

Hej trälar! Ännu en dag på jobbet avverkad och helt plötsligt kände jag för att slänga iväg några bloggrader. Det mesta var lugna gatan idag med lite lagom kunder här och där. Och i eftermiddags kom ett trevligt sällskap från Surrey, England på besök. Dom var på semester i Sverige och hade med Stockholm som utgångspunkt rest till lilla Gävle och min kulturiga arbetsplats. Jag blev så inspirerad till att åka till England efter att ha pratat med dom! Har aldrig varit där och det känns som en rejäl miss i mitt reseprotokoll. Efter att ha sett Asien är jag hemskt sugen på en tripp västerut. Först Storbritannien och sedan USA. Måste bara tjäna ihop reskassan först..

Vackert väder är lika med inget bloggande. Men nu hänger regnet i luften så då kryper man likt Gollum in i sin grotta och knattrar på tangentbordet igen. Men tusan, jag har ingen inspiration... Jag återkommer när den infunnit sig.

Jädrar vad solen steker på där ute! Inte ett moln så långt ögat kan se som Ledin sjöng. Är tillfälligt inomhus för att dricka vatten. Man blir törstig av att jäsa i solen!